Vetenskapsrådet beviljar bidrag till två internationella postdok-projekt

Andrey Anikin, forskare i kognitionsvetenskap, och Jakob Werkmäster, lärare i praktisk filosofi, har beviljats Vetenskapsrådets bidrag för internationell postdok.

– Publicerad den 17 december 2020

Vetenskapsrådets logotyp

Andrey Anikin får bidrag för projektet ”Sensoriska biases i icke-verbal kommunikation”:
Rösten förmedlar en mängd information om bland annat talarens ålder, dominans och känslomässiga tillstånd. Exempelvis framkallar en ”djup” röstkvalitet bilden av en stor och självsäker person, medan en hög och ostadig röst ofta förknippas med starka känslor. Trots stora framsteg när det gäller att beskriva hur denna akustiska kod fungerar, saknas fortfarande övergripande teoretiskt perspektiv som förklarar varför vi finner just sådana kopplingar mellan ljud och mening.

Som ett steg mot svaret på frågan varför, kommer projektet att utforska hur tolkningen av röster påverkas av grundläggande processer i hjärnan, nämligen benägenheten att uppmärksamma vissa perceptuella drag och associera dem med varandra (sensory biases). 
Projektet vill ge nya rön om hur rösten förmedlar information utöver ord, och bidra till djupare förståelse av allmänna principer för akustisk kommunikation.

Jakob Werkmäster får bidrag för projektet ”Relationell Normativitet”:
Det övergripande syftet med projektet är att bidra till den filosofiska debatten om värden och moralens natur. Projektets bidrag ämnar tydliggöra hur vi kan förstå en ny typ av värde, nämligen relationella värden och icke-relationella värden. 

Detta tydliggörande är nödvändigt för att kunna utvärdera sundheten hos tongivande moralfilosofiska teorier som har en essentiell relationell syn på moralen. Med ”relationell syn på moralen” menas att vissa centrala moraliska aspekter, som t.ex. plikt eller klandervärdhet, enbart kan förstås med hänvisning till de (sociala) relationerna vi står till varandra. På en relationell syn på moralen gör man aldrig ”bara” fel. Man gör alltid fel mot någon. Likaledes är man aldrig ”bara” klandervärd utan man är alltid klandervärd i relation till någon. 

En sådan relationell syn på ett värde så som klandervärdhet går däremot emot hur tidigare filosofisk forskning hävdat att man bör förstå värdens natur. Något är antingen bra (så som rättvisa) eller bra för någon (så som ens barns teckning), men att något skulle vara bra i relation till någon har än så länge inte fått någon sammanhängande tolkning. Antingen är relationella moralfilosofiska teorier felaktiga eller så har den filosofiska utvecklingen av moralen gått snabbare än utvecklingen inom värdeteori.