Internationell postdok till Anton Emilsson och Shervin Mirzaeighazi

Publicerad den 11 juni 2026
Anton Emilsson och Shervin Mirzaeighazi. Foto.

Anton Emilsson och Shervin Mirzaeighazi, som båda disputerat i praktisk filosofi vid Filosofiska institutionen, har tilldelats medel av Vetenskapsrådet för varsin internationell postdok.

Anton Emilsson kommer att forska på temat "Att återupptäcka ansvar" och Shervin Mirzaeighazi på temat "Ansvarsfull oenighet: Utveckling av ett agonistiskt beslutsstödsverktyg för beslutsfattare". Båda kommer att vara placerade i Lund och i Storbritannien. 

Om Antons Emilssons projekt "Att återupptäcka ansvar":

Frågor om frihet, val och ansvar genomsyrar vår samtid. Vi ger stor vikt, mer än någon annan kultur tidigare, till om vi har valt, hur vi har valt, och vad ett val ens är. Vi ser oss som fria för att vi kan välja, och ansvariga för att vi har gjort ett fritt val.

Syftet med det här projektet är att fördjupa och utveckla vår förståelse av ansvar genom att introducera ett tidigare obeaktat perspektiv inom den samtida diskussionen om ansvar: vardagsspråksfilosofi. Den centrala idén är att innebörden av våra ord bestäms av den praktiska roll som begreppen har för oss i specifika sammanhang.

Traditionellt har filosofiska teorier om ansvar strävat efter att blottlägga vad det är som ligger till grund för att vi kan klandras och straffas för våra illdåd och beundras och belönas för våra prestationer. Denna strävan resulterar emellertid i en statisk syn på ansvar: som om ansvar handlar om att representera ett objektivt faktum om personens moraliska status. Synsättet är varken sant mot våra faktiska ansvarspraktiker eller adekvat för vår samtid. Ett vardagsspåksfilosofiskt perspektiv ger en mer dynamisk syn på ansvarspraktiker: som ett centralt sätt för oss att navigera och upprätthålla en gemensam moralisk förståelse.

Att fördjupa och förnya hur vi närmar oss frågor om ansvar är synnerligen viktigt idag, inte bara för att vi ger frågor om ansvar enorm vikt, utan även, motsägelsefullt nog, då vi upplever svårigheter i att hålla varandra ansvariga, i att ställa offentliga aktörer till svars, i att rättfärdiga meritokratiska principer, och i att navigera straffets och lagens samhällsroll.

I kraft av att både utveckla vardagsspråksfilosofi och vår förståelse av ansvar har projektet betydelse för såväl filosofi, litteraturvetenskap, och sociologi, som för rättsfilosofi, politisk teori, och feministiska studier. Projektet närmar sig frågan om hur ansvar ska förstås etiskt: som avhängig våra konceptuella och praktiska behov. Det lovar därmed ha omedelbar signifikans för hur vi lever.

Om Shervin Mirzaeighazis projekt "Ansvarsfull oenighet: Utveckling av ett agonistiskt beslutsstödsverktyg för beslutsfattare":

Moderna demokratier står inför ett polariseringsproblem där politiska motståndare betraktar varandra som fiender snarare än meningsmotståndare. Traditionella beslutsmodeller, som syftar till rationell konsensus, förbiser ofta oenighetens emotionella dimension samt fall av så kallad gångjärnsoenighet (hinge disagreement) och djup oenighet. Detta problem begränsar förmågan att hantera oenighet i situationer där mycket står på spel, vilket kan leda till beslutsparalys eller populistiska motreaktioner. 

Detta projekt föreslår ett paradigmskifte: istället för att försöka lösa oenighet, syftar vi till att styra den. Med utgångspunkt i Chantal Mouffes teori om agonistisk pluralism och den filosofiska trons etik (Ethics of Belief), utvecklar detta projekt ett "ramverk för ansvarsfull oenighet". Hypotesen är att demokratisk stabilitet inte kräver enighet om alla värderingar, utan enighet om konfliktens epistemiska normer. Metodologiskt tillämpar projektet designbaserad forskning (DBR) på politisk filosofi. 

I samarbete med Centre for Science and Policy (University of Cambridge) och UCL:s institution för experimentell psykologi, kommer jag att samdesigna och empiriskt validera ett agonistiskt beslutsstödsverktyg. Detta verktyg kommer att testas i "simulerade policysprintar" för att mäta om specifika beteendeinterventioner kan vända destruktiv antagonism till konstruktiv agonism. Resultatet blir ett vetenskapligt validerat ramverk som utrustar beslutsfattare för att hantera svårlösta konflikter och säkerställer att djup oenighet stärker, snarare än förstör, demokratiska institutioner.