Andreas – arbetar med partnerskap för FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Syrien
Jag har fått verktygen och metoderna som behövs för mitt arbete."
Andreas Nord tog examen från PPE-programmet med inriktning nationalekonomi 2017. Han har även en masterexamen i Economic Development and Growth. I dag arbetar han med partnerskap inom för FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Syrien.
Varför valde du kandidatprogrammet i praktisk filosofi, politik och ekonomi (PPE)?
Efter gymnasiet ville jag inte hoppa på något program innan jag visste vad jag ville göra, så jag testade lite olika. Jag läste fristående kurser i genusvetenskap, musikvetenskap, handelsrätt, retorik och projektledning. Sen såg jag att PPE-programmet skulle starta i Lund och det kändes som något nytt och spännande. Jag hade ett samhällsengagemang och hade läst att PPE var stort i Storbritannien där de flesta politiska ledare har läst det. Det kändes som en bra mix av intressanta ämnen och något unikt.
Hade du läst filosofi tidigare?
Jag hade inte läst filosofi på gymnasiet så för mig var det helt nytt och väldigt abstrakt. Jag tyckte det var lätt och svårt på samma gång. Jag var rätt så bra på att skriva men tror inte att jag förstod så mycket av de mer abstrakta delarna. Vissa delar från filosofin återkom under programmets gång och det hjälpte till att skapa en djupare förståelse och en koppling till verkligheten. Ett exempel är Karl Marx, honom pratar man om i filosofin, i ekonomin och i politiken.
Infriades dina förväntningar på programmet?
Jag tror inte att jag hade så mycket förväntningar i början. Det var nytt och spännande. Programmet var nytt i Lund och vi var också kritiska till en del, bland annat att de olika ämnena kändes separerade. På den tiden fanns det inte heller någon gemensam nollning, utan det var en ny för varje ämne, men det har jag förstått förändrades senare. Jag var också kritisk till att vi inte kunde ha en utbytestermin inom programmet och det gjorde att jag pluggade utomlands som en del av min masterutbildning istället.
Hur kom det sig att du valde nationalekonomi som huvudämne?
Jag valde mellan statsvetenskap och nationalekonomi. Jag hade ett internationellt intresse och det internationella perspektivet inom nationalekonomin fick mig att bli mer intresserad av det ämnet. I makroekonomin tittar man på den stora bilden och kopplar det till Sverige och resten av världen. Jag valde också nationalekonomi för att jag behövde något mer konkret. Siffrorna i ekonomin hjälpte till lite som ett alfabet jämfört med statsvetenskap som enligt mig var lite för abstrakt och mycket förvaltning/metod.
Många som läser PPE-programmet upplever att nationalekonomin är svår. Hur blev det för dig?
Jag skrev många omtentor i ämnet mikroekonomi B, men det löste sig ändå! Det är väldigt många som inte klarar den delen och jag fick relativt låga betyg, men jag klarade det och blev mer intresserad under programmets gång trots svårigheterna. Två lärare i nationalekonomi gjorde speciellt intryck och fick mig också att bli mer intresserad av att fortsätta på en liknande bana.
Hur fortsatte du sen?
Jag var intresserad av ekonomisk utveckling och skrev min kandidatuppsats om internationell handel. Uppsatsen handlade om export från länder med mycket naturresurser, som ofta är fattiga, och om hur de fastnar i sin utvecklingskurva. Jag fick mitt högsta betyg på uppsatsen och det gjorde mig motiverad att fortsätta. Jag tänkte också att eftersom min kandidatexamen var ganska teoretisk och utan praktik behövde jag en masterutbildning för att komma in på arbetsmarknaden och komma vidare. Jag hittade en masterutbildning i Economic Development and Growth där jag läste ett år i Lund och ett år i Nederländerna.
Hur hamnade du där du är idag? Hade du en plan att jobba utomlands?
Många har ju en dröm om att jobba inom FN, men jag hade aldrig tänkt på det. Jag har alltid varit intresserad av internationella frågor, men tänkte aldrig på vad som skulle hända efter studierna. När jag läste masterprogrammet ville många jobba på Världsbanken eller inom EU. Då tänkte jag att det är väl det jag också ska göra, så jag sökte lite sådant. Men jag märkte att det är svårt att hitta jobb som har koppling till PPE och ekonomisk utveckling om man är ny och inte har haft någon praktik. Jag sökte ungefär 50 jobb och praktiker både i Sverige och utomlands, men fick inte något.
Jag fick tips av en kompis att man kunde söka till FN-volontär utomlands, sponsrat av Sida. Det kallas för volontär men man får ett månatligt stipendium för levnadsomkostnader. Jag sökte en plats med FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Kosovo där de ville ha någon med nationalekonomisk bakgrund och fick tjänsten ganska snabbt. Där spelade utbildningen stor roll och att jag hade erfarenheter från ideellt engagemang utanför studierna. Jag hade en supportfunktion i ett program som handlade om att skapa arbeten och stärka välfärd, klimat och miljö. Kontraktet var på två år men min chef var nöjd så jag fick förlängt och stannade i åtta månader till. Sedan sökte jag nytt jobb som matchade min profil och fick ett inom FN:s utvecklingsprogram (UNDP) i Gaziantep i Turkiet, där jag jobbade med Syrien. De nordvästra delarna av Syrien, hanterades då av FN från Turkiet på grund av säkerhetssituationen på marken. Jag stannade där i två år och var projektledare. Sedan föll Assad-regimen i december 2024 och då fanns det inte behov av att ha FN-respons i Syrien från Turkiet längre, utan vi kunde nå hela Syrien inifrån landet. Jag blev flyttad och tillbringade först sju månader i Qamishli i nordöstra Syrien, och har nyligen blivit stationerad i Damaskus för att jobba med partnerskap.
Vad gör du i jobbet?
I Qamishli jobbade jag nära sex syriska kollegor i olika projekt för att utveckla de nordöstra delarna av landet. Det är stora behov inom alla sektorer. Tillgången till elektricitet är låg, det är stor torka i landet och vi jobbar med att skapa förutsättningar för folk att ha tillgång till försörjning och grundläggande service. Mycket som vi tar för givet i Sverige.
Har du användning av det du pluggade i ditt arbete?
Det jag har med mig mest från PPE-programmet är förmågan att ta in information, koppla samma olika delar och utdrag från helt skilda områden och att kunna hålla mitt skrivande kort och koncist. Det är något jag använder mig av dagligen. Just nu skriver jag på en text där jag presenterar nya potentiella projekt, varför de är viktiga just nu, vad de innebär och vad de skulle kosta att genomföra. Det ska sammanfattas på väldigt få sidor så jag måste välja vilken information jag ska ta med och värdera den noga. Där har jag nog användning för argumentationstekniken från kurserna i praktisk filosofi, till exempel. Tidigare i Kosovo arbetade jag med att projektleda en nationalekonomisk utredning där man tog in experter som skrev, men jag behövde ändå ha en grundläggande förståelse för att kunna leda och se vad experterna gjorde.
Är du nöjd med de studieval du gjorde?
Jag tror inte att jag hade ändrat något. Jag tycker att alla bitar som jag fått med mig genom min utbildning, både från PPE-programmet och masterutbildningen, har hjälpt mig att komma dit där jag är idag. Jag har fått verktygen och metoderna som behövs för mitt arbete.
Hur ser framtiden ut?
Jag tycker om mitt arbete jättemycket. Det är väldigt intressant att få vara i Syrien just nu och vara en liten pusselbit i uppbyggnadsarbetet. Men jag lever väldigt avskilt från familj och vänner i Sverige och arbetet kommer alltid först här, vilket påverkar livsstilen. Det är också en anspänning att leva här. Var sjätte vecka åker vi ut ur Syrien för att få en paus och då känner jag direkt att kroppen slappnar av. Om ett par år vill jag tillbaka till Sverige för att kunna stadga mig lite. Men det kan förändras, jag hade ju aldrig haft en tanke på att jag skulle vara här innan jag kom hit.
Har du några råd till en blivande student som är nyfiken på PPE?
Det jag lärde mig mest av programmet var inte sakfrågorna och teorierna, utan metoderna. Det är ju klart att du måste lära dig teorierna för det är ju så du lär sig metoden, men det är inte alltid teorierna man tar med sig. Betygen är inte heller det viktiga så länge du lägger ner det hårda arbetet. För mig tog det nästan fyra år att ta min kandidatexamen. Jag misslyckades många gånger i olika kurser, men det betydde inte att det var stopp där och då. Det kan kännas svårt att komma till en ny miljö, med nya människor och helt andra krav. Men det är bara att kämpa på och till slut går det, även om det så klart är mycket lättare att säga efteråt. Det är också minst lika viktigt att hitta aktiviteter och sammanhang utanför studierna. Jag spelade fotboll i ett nationslag, samt var med i Lundakarnevalen och spex bredvid studierna. Det bidrog väl också till att jag misslyckades så mycket, men i slutändan blev mixen av allt jag gjorde bra.
Det är snart tio år sedan de första PPE-studenterna i Lund tog examen. Vet du vad de andra som läste första kullen med dig jobbar med idag?
PPE-programmet hade en del barnsjukdomar i början, så många hoppade av eller bytte till Pol.kand. (Politices kandidat som kombinerar statsvetenskap och nationalekonomi) eller till ren nationalekonomi. Det fanns de som läste programmet med mig som började jobba direkt efteråt med något anknytande och generellt är det väldigt varierande vad vi gör idag. Någon jobbar på ambassad, någon i ett politiskt parti, någon doktorerade, någon jobbar med finans och någon är konsult och hjälper kommuner med olika frågor. Det är ju ett väldigt brett program.
Intervjun genomfördes i november 2025.
