Annika Wallin beviljas, i samarbete med Philip Pärnamets, forskare på KI, medel för projektet "Hur påverkar känslomässiga berättelser informationssökning i juridiskt relevanta beslut".
Om projektet:
Vi träffar ofta andra människor som berättar vad de varit med om – för att få vårt stöd, eller ändra våra åsikter. Om du är oense med någon om hur Försäkringskassan fungerar kan den berätta för dig om sina personliga erfarenheter av en sjukskrivning, och en individ som vittnar inför en domstol, eller söker asyl gör detta genom en berättelse, ofta med en känslomässig komponent. Det har i flera sammanhang visat sig att vi människor påverkas starkare av personliga berättelser än av andra sorters fakta särskilt när de väcker våra känslor. Gäller detta även i situationer där lyssnaren inte bara ska vara medmänniska utan också bedöma sanningshalten i berättelsen?
Projektet kommer att undersöka hur personer som ska bedöma berättelser påverkas av dem. Förändras bedömningen beroende på vilka känslor berättelsen väcker? Påverkar berättelsen hur vi tar till oss annan sorts information? I många myndighetsbeslut behöver anställda lyssna på hjälpsökandes berättelser och väga dem mot andra fakta. Påverkas också dessa individer av den personliga berättelsens kraft? Är det till exempel så att en känslomässigt stark berättelse ibland får mer tyngd än den borde ha givet annan information? Eller att en individ som av olika anledningar skruvar ner känslorna i sin berättelse bemöts annorlunda?
Med hjälp av en serie studier kommer forskarna att bygga en modell av hur berättelser och känsloinnehåll påverkar beslutsprocessen. Som ett sista steg kommer de att testa modellen på personal från Migrationsverket.
Tobias Hansson Wahlberg beviljas medel (RJ Sabbatical) för "En sanningsgörarteori om den sociala verkligheten".
Om projektet:
En långlivad debatt inom samhällsvetenskapernas filosofi kretsar kring följande frågeställning: på vilket sätt existerar socialt grundade företeelser såsom företag, sociala grupper, pengar och presidenter? Filosofer och samhällsvetare har generellt antagit att det finns två huvudsakliga alternativ: antingen är sociala företeelser reducerbara till fenomen på lägre nivå (till individer och materiella objekt som är representerade på särskilda vis) eller så är de företeelser av ett eget slag (sui generis) som existerar på en högre nivå. Social-ontologiska utredningar från senare tid, bland annat av projektledaren, har dock visat att inget av dessa två alternativ är trovärdigt. Projektet kommer att lösa upp den gordiska knuten genom att utveckla ett tredje alternativ. Det tar avstamp från teoretiska framsteg rörande så kallad ”sanningsgörarteori” som gjorts inom den analytiska filosofin men som förbisetts i den social-ontologiska litteraturen. I projektet kommer det att redogöras i detalj för hur en teori om sanningsgörare för utsagor om sociala företeelser kan förklara hur sådana utsagor kan vara sanna utan att de problem som de gängse teoribildningarna är förknippade med uppstår. Den alternativa, nydanande förklaringsmodellen och dess applikationer kommer att presenteras i en sammanhållen monografi på engelska som bygger vidare på artiklar i internationella filosofitidskrifter författade av projektledaren.
Läs mer: https://www.rj.se/anslag/2023/en-sanningsgorarteori-om-den-sociala-verkligheten/
Andrey Anikin beviljas projektmedel för "Varför är gråtande barn så störande?"
Om projektet:
Vi hör olika ljud hela tiden – man kan inte ens stänga öronen när man sover. Vissa ljud är dessutom väldigt svåra att ignorera, som till exempel när ett barn gråter eller en hund skäller på gatan utanför. Forskning visar faktiskt att just gråtande barn och skällande hundar drar till sig mer uppmärksamhet än särskilt designade larmljud som man vill att alla ska lyssna på. Varför är det så? Projektets hypotes är att barngråt och liknande sekvenser av biologiska ljud har två nyckelegenskaper som fångar uppmärksamhet. Den första är deras rytm, som måste vara oregelbunden, dock inte bara helt slumpmässig, utan varierande på ett smart sätt och på flera olika tidsskalor. Barn gråter till exempel inte rytmisk och oavbrutet, utan varierar rytmen och tar en längre paus då och då, vilket gör att lyssnaren aldrig vet vad som kommer härnäst och inte kan stänga av ljudet. Den andra egenskapen är att röstkvalitet måste variera inom varje enstaka ljud, helst med oförutsägbara oregelbundenheter som kallas för icke-linjära akustiska fenomen. De uppkommer exempelvis i grova vrål och skrik och verkar också vara mycket väl anpassade för att fånga uppmärksamhet. I projektet kommer detta att testas genom att utveckla nya algoritmer som kan analysera strukturen av ljudsekvenser, och som kan både hitta och skapa icke-linjära fenomen automatiskt, utan att man behöver gå igenom flera timmars inspelningar manuellt. På så sätt kan vi arbeta med mycket större mängder data och lära oss mer om varför vissa ljud är så störande, samt utveckla ljudsignaler som hörs när det behövs och inte märks när de är onödiga.